Njuren 1

Njuren gör mer än att rensa blodet. Den håller flera homeostatiska system i balans samtidigt:

• UtsöndringRensar slaggprodukter och främmande ämnen ur kroppen.
• Vätske- och elektrolytbalansReglerar kroppsvätskornas osmolalitet och elektrolytkoncentrationer.
• BlodtryckUtsöndrar renin, som drar igång renin–angiotensin-systemet.
• Syra–basbalansJusterar utsöndringen av vätejoner och bikarbonat.
• HormonerSekretion, metabolism och utsöndring av hormoner.
• GlukoneogenesBildar glukos från aminosyror.
• ErytropoesStimulerar bildningen av röda blodkroppar i benmärgen.
• D-vitaminProducerar den aktiva formen kalcitriol (D3).

Vätskeintaget varierar kraftigt mellan dagar och personer. Ett normalt dygn ser ungefär så här ut:

Förlusten via huden sker passivt genom diffusion, inte via svettkörtlarna. Den finns även hos personer som helt saknar svettkörtlar. Svettningen kan däremot öka snabbt: vid träning och i varmt klimat går den från ungefär 1 dl/dag upp till 1–2 liter/dag. Avföringen står normalt för en liten del men ökar kraftigt vid diarré. Den största och mest reglerade delen lämnar kroppen via njuren och urinen.

Njurarna sitter parvis i mitten av buken. Från varje njure löper en urinledare ner till urinblåsan.

Det som gör njuren speciell är att den har två kapillärbäddar kopplade i serie, den glomerulära och den peritubulära, åtskilda av de efferenta arteriolerna. Arteriolerna styr det hydrostatiska trycket i båda näten, och de två trycken drar åt motsatt håll:

Nefronet är njurens funktionella enhet och sträcker sig från cortex ner i medullans pyramider. En njure har omkring en miljon nefron, och de nybildas inte. Från 40 års ålder försvinner ungefär 10 % per årtionde.

Glomerulus tar emot enorma blodvolymer per dygn, men allt passerar inte. Proteiner och blodkroppar är för stora för att ta sig igenom filtret och stannar kvar i blodet.

GFR (glomerular filtration rate) bestäms av två saker:

• Tryckbalansen över kapillärenBalansen mellan hydrostatiskt och kolloidosmotiskt tryck.
• Filtrationskoefficienten (Kf)Filtrets permeabilitet och tillgänglig filtrationsarea.

Eftersom både trycket och Kf är högre här än i kapillärer i övriga kroppen blir filtrationen kraftig: ungefär 125 ml/min, motsvarande 180 liter per dygn. GFR utgör omkring 20 % av njurens plasmaflöde.

Efter filtrationen bearbetas filtratet i tubuli genom reabsorption och sekretion. Reabsorption är när ämnen tas tillbaka till blodet, sekretion är när blodet avger ämnen till tubuli. Det är summan av allt detta som E = F − R + S beskriver.

Aktiv transport vid reabsorption

ADH styr hur mycket vatten njuren sparar. Osmoreceptorer i hypotalamus registrerar stigande plasmaosmolalitet. Hypotalamus signalerar då till hypofysen, som frisätter ADH till blodet.

Vid målcellen sker följande:

1. 1ADH binder till V2-receptorer på epitelet i distala tubuli och samlingsrören
2. 2Bindningen ökar bildningen av cAMP
3. 3cAMP aktiverar ett kinas som flyttar fram aquaporin-2 (AQP-2) till lumenmembranet
4. 4AQP-2 öppnar vattenkanaler som ökar permeabiliteten och låter vatten reabsorberas

Den glatta muskulaturen i urinblåsan kallas detrusormuskeln. Den löper åt alla håll och kan höja trycket i blåsan med 40–60 mmHg. I blåsbotten finns ett triangulärt område, trigonum, varifrån urinröret utgår. Här ligger rikligt med elastiska fibrer tillsammans med glatt muskulatur, och de bildar den interna sfinktern.

Clearance används inom farmakologi och fysiologi och anger den hypotetiska plasmavolym som helt rensas från ett visst ämne per tidsenhet.

Vanliga användningsområden:

• KreatininSkattar GFR.
• PAH-clearanceMäter njurens plasmaflöde (RPF).
• FiltrationsfraktionBeräknas ur GFR och RPF.

Mer fördjupning kring njurens funktion: